Klubbmästare!

Jag är faktiskt förvånad över att i vann Klubbmästerskapet. Jag trodde att de skämtade när de ropade upp mitt namn. Tänkte: "Nu har de säkert läst fel, de kommer snart att ändra." 
Men nejdå, på största allvar så vinner vi Klubmästerskapet i hoppning på stor häst. Jag måste erkänna att jag är otroligt stolt över mig själv och min häst. Har lagt ner så enormt med tid och kämpat med denna lilla kuse, och det lönar sig faktiskt! Bästaste lilla hästen som har varit så duktig!! ♥
Något som var dessto roligare var att detta var andra gången jag hoppade 90cm. Förra gången rev vi 3 eller 4 hinder och nu vinner vi hela rasket! Snacka om förvåning...
 
Nu var det så att ingen i min familj var där, och det var ju lite synd. Men det betyder också att jag inte har varken bild eller film från själva tävlingen eller rundorna inne på banan. Men men, sånt som händer. Vi fick ju en blågul rosett iallafall!
 

smått kaos kan man väl säga...

Hejsan! 
Läser so just nu, vi har nämligen prov imorgon..!
Hela den här dagen har varit lite udda.. Börjar med att jag tar den sena bussen till skolan, ovanligt eftersom jag sällan åker senare bussen även om jag börjar sent. Vanliga lektioner, nästan. 
På matten har vi muntligt prov i grupper denna veckan. Så jag var ledig ca. 1 timme och 45 minuter innan det var dags för idrott. Under den tiden går jag och anna och köper clementiner, drickyoghurt och shampo. Sedan satt vi i mysrummet med ida, abbe, jossi, nils och tittadepå film. 
Sen är det idrott, basket. Det var faktiskt roligare än jag trott. Vårat lag vann första matchen! Vi fick sluta 10 minuter tidigare och jag blir väldans glad som slipper skynda mig som en dåre till bussen hem. 
Nu börjar kaoset.
Jag kommer till navet ca. 5 minuter innan bussen ska gå. Jag står tålmodigt och väntar som alla andra. Bussen är 5 minuter sen. Det är trafikstockning ut ur stan och strax utanför bergsåker så hamnar vi i en lång bilkö bakom en envis traktor som inte svänger åt sidan. 
När vi kommer till Kovland så är bussen lite mer än 10 minuter sen. Och jag, som är lite av en optimist, har ju självklart tänkt mig att jag ska hinna till den tidiga träningen som börjar 35 minuter efter att bussen kommit i rätt tid till indal. Bussen kommer 5 minuter sent till indal. 
Jag skyndar mig hem och slänger in alla saker i bilen, hämtar in hästen och lastar på. Pappa och lilla syster komme rner till bilen, alla är redo att åka. 
Då är det en stor pöl under bilen. Nån slang-koppling till kylaren har hoppat av. Suck. 
Vid garaget är detta ganska snabbt åtgärdat. 
Klockan tickar. Jag inser snabbt att vi aldrig kommer hinna i tid till den tidiga träningsgruppen. 
Och när vi svängt ut från vårat hus och kört ca. 200 meter så kollar vi på klockan och då börjar träningen om 3 minuter. 
Nu tänker jag att det är ju inte mer med det än att jag helt enklet får vänta tills den sena träningen börjar, dessutom får jag ju då mer tid att fixa iordning hästen. 
När vi nästan är framme vid ridskolan, inser jag att jag glömt min ridhjäln hemma. Skit också!
Jag ringer till en kvinna som jag känner som har sin ponny på ridskolan. Tänkte att hon kanske var där eller hade en hjälm som jag enkelt kunde låna. 
Nu var hon dock inte där, men en snäll medryttar tjej hade precis varit där och ridit ponnyn. 
Pappa släpper av mig på ridskolan, han åker in till sörberge och tar ut pengar för träningen. Jag pringer in i privat stallet och frågar första bästa tjej om de sätt medryttar-tjejen. Hon bad mig kolla längre ner i stallet och där var hon. Jag förklarade min situation, detta resulterar i att hon lånar ut sin egen hjälm eftersom hon inte har tillgång till ägeren av ponnyns, skåp. TACK GODE GUD FÖR DENNA UNDERBARA HJÄLPSAMMA MÄNNISKA!! 
Vid denna tidpunkt är jag inte lika stressad längre och jag som har nästan en timme på mig tills min träningsgrupp ska börja sätter mig och tittar på gruppen före. Efter ett tag går jag ut för att kolla om pappa kommit tillbaka med hästfinkan. Ja det hade han. 
Jag lastar ut hästen och börjar göra iordning honom. Precis när jag spänt färdigt sadeln och ska gå och hämta tränset så flyger det ett bullrigt flygplan eller en helikopter över anläggningen och min häst blir jätte rädd. Han sliter av grimskaftet och travar iväg. 
Detta var ju verkligen pricken över i'et! 
Så jag försöker locka på hästen som ointresserat går iväg från mig över stallplanen. Som tur är står det några kvinnor som precis ska gå in i stallet med sina hästar. Min häst travar mot de andra hästarna och kvinnorna går in i stallet med sina egna i hopp om att min lilla knäppjök ska följa efter. Haha, jo tjena. Han fortsätter runt hörnet. 
MEN, precis i tid kommer en ridlärare ut med en burkgodis och lockar till sig min häst. 
Detta slutar med att jag ställer honom i spolspiltan i privatstallet, eftersom jag inte vill riskera samma senario en gång till. Jag gör färdigt min häst till ridlektionen och går dit. 
Lektionen börjar bra, han var lite seg men det brukar han vara ibland när han kommer inomhus där det är varmare än vad han är van vid, med sin tjocka vinterpäls. 
Efter ett tag blir han piggare. De andra hästarna i gruppen bockade och sparkade lite här och där under i princip hela ridpasset. Som tur brukar min häst sällan göra det. 
Men idag gjorde han det flera gånger i mitten mot slutet av passet. Jag förstod verkligen inte varför han gjorde så, och tänkte att detta är bara dumheter och att han kanske gjorde så för att de andra hästarna höll på så. Jag avslutar passet med en lite kortare runda än de andra, p.g.a. att det var väldigt svårt att ta sig till hindren när hästen bara står och bockar. 
Går ut därifrån och tänker att det har ju faktiskt gått sämre. Väl inne i stallet tar jag av honom alla grejer och ser att han har sår både fram och bak vid hovranden på vänster sida. Jag och ridläraren hade inte sätt det eftersom att han haft boots på sig. 
Nu undrar ni säkert om jag inte sätt det när jag tog på bootsen och då är svaret nej. Var stressad och hade inte hunnit borsta honom ordentligt just där. Men där hade vi ju iallafall förklaringen till varför han envisades med att bocka och sparka. Stackars hästen. 
Men nu har han blivit avspolad och såren är rengjorda och smorda med slava och sårspray. Så får vi hoppas att det läker snabbt. 
Man kan ju säga at denna eftermiddag/kväll, var minst sagt kaos. Som tur var så löste det sig. Men hädan efter kommer jag inte åka på en träning såhär optimistiskt som idag. Hujedamig. 
 

Min stad på Plan it Green

Projektvecka

 

Detta är alltså vad jag och nästan alla andra på skolan hållit på med under denna vecka. Det har varit både kul och lite tröttsamt (när spelet hänger sig). 

Förutom att spela har vi jobbat lite med frågor om sundsvalls miljö, alltså hur man skulle kunna göra det bättre och så fokuserar gruppen på en särskild sak som de tycker är viktigt. 

 
 
Min stad heter då RainyGreenHeights, vilket kanske passar eftersom det hitills regnat väldigt mycket i min stad. Jag är på Nivå 15, jag har 96 hjärtan, 9632 pengar, 6589 lådor (som man använder till i princip allt, om du ska bygga nytt eller laga saker) och 6300 energi. Min stad har plats för 495 personer men hittills bor det bara 330 stycken där. Min ECO-Bar ligger faktiskt på plussidan. Den har legat på minus väldigt länge, men nu har det gått upp i och med att jag planterat träd och byggt parker.